fröken grå; fröken svår
”Vilken färg?”
”Grå”
Hon biter sig i läppen när hon svarar.
”Varför grått?”
”Jag känner mig tryggast i grått.”
Hon sitter i skräddarställning på sängen och målar sina naglar. Det är ingenting konstigt med det, hon gör det ganska ofta.
Vi är trygga med varandra, det finns ingenting spänt mellan oss. Hon känner mig, jag känner henne och det är väl så det ska vara. Ska det inte?
”Jag känner mig grå inuti. Som om inga andra färger existerar på insidan, men jag vet att det inte stämmer. Blodet i mina ådror är rött och det mesta är egentligen skärt.”
”Vad gör det då?”
”Ingenting”