kanske dags att börja nu lisa, innan det är försent

äta mat är typ inte min grej längre. kul story, för att vara ätstörd wiiie så gillar jag faktiskt tills viss del mat lol who am i kidding? är världens petigaste. MEN inte vad jag ville komma fram till var att efter varje jävla måltid i två veckors tid nu har magen revolterat och kaskadkräkts upp mat i protest, skitsamma liksom, slipper jag göra jobbet. det jobbiga är dock att jag måste ha kramper och världens jävla smärta i hela magen i en timme innan kroppen lugnar ner sig. är alldeles svettig och svag efter de gympapassen. tänka sig, vilket bra liv jag har, slipper både kräkas självmant och träna, får allt på en gång i mysiga kramper som förmodligen försöker döda mig.

vet inte riktigt, jag har väl varit vilsen och är väl fortfarande det. använder inte stora bokstäver, känns onödigt det här är trots allt internet och vad fan gör det. svär gör jag också, är skitdålig på att blogga om vettiga saker, har nämligen aldrig någonting att skriva om förutom elände och misär. går ofta isär men klagar inte, det är en vana vid det här laget. lyssnar på skitmusik och röker billiga cigaretter, går väl i skolan i några månader till innan jag brutalt ramlar ihop i en ångestklump för jag är sämst på att leva i nuet när det förflutna är så jävla tillgängligt. vill se världen men vem fan vill inte det? har hittat hem i englands kärna, i en stad som alltid är på språng i en park som man går vilse i. vägrar leva kvar i något som inte ger mig ett skit, vägrar fastna.